Som en apa. Jag är förkyld som en apa. Och för första gången i mitt liv har jag fått känna av hur det är att ha ont i bihålorna. "%¤%#&"/"")¤/¤&&¤%¤%¤&&!!!" Byt ut det till valfri svordomsramsa. Bihålorna hos gravida är tydligen extremt känsliga vid förkylning. Kul! Jag får för mig att det blir bättre när jag masserar kinderna och pannan. Som att jag masserar bort snoret som sitter fast. Jag är knäpp. Jag vet. 

Ska jobba heltid i höst och samtidigt studera 50% på distans. Med andra ord stressa ihjäl mig. Är hemma och snorar mig i dagarna, vilket i och för sig ger mer tid till att skriva min hemuppgift tills imorgon. Men jag har glömt av hur man pluggar. På bara ett halvår har jag tappat stinget. Jag brukade ju kunna skriva ihop ett "paper" i ett nafs. Nu är jag helt borta. Efterkommen. Typ. 
Det är roligare att se på Gilmore Girls. Men idag har jag förbjudit mig själv att se ett enda avsnitt. I alla fall inte förrän jag har skrivit minst halva uppgiften. Har jag glömt säga att jag studerar matematik?! Jag... matematik... Kanske det som är problemet.

Samtidigt sitter jag och oroar mig över bebis. Varför oroar man sig hela tiden? Dagens orosmoment är att jag inte gått upp ett gram i vikt sedan inskrivningen hos barnmorskan. Jag har gått ner. Mellan 2-4 kg beroende på våg. Borde jag inte skjuta iväg i vikt och bli kanontjock? Annars går allt bra. Har inte jätteont i ryggen nu, men det kanske är för att jag är hemma och sjukar mig i soffan. Det sparkas och buffar i magen nästan hela tiden. Och det får mig att brista ut i spontanskratt ibland, och folk tror att jag är galen. Med all rätt.

Jag ska fortsätta med studierna nu. Ett tag. 
Magnus, om du läser det här: Tack för att du är så bra. 

Dagens tidsfördriv och dagens putmage