onsdag 28 september 2011

Längtar efter helg varje dag. Längtar faktiskt efter att bebis ska komma så att jag får bli föräldraledig. Jobbet är tungt nu. Det gör ont i rygg och mage ofta. Det känns stressande och tungt. Men den tiden kommer snart ändå... 108 dagar till hon beräknas komma, men cirka 60 arbetsdagar kvar. Missuppfatta mig inte, jag älskar mitt jobb. Men det är mycket annat som tar upp all energi nu.

Puss

måndag 26 september 2011

Morgonpromenaden till bussen. Älskar Utby. Älskar höst. Gillar att man måste ha fingervantar på morgonen. Hösten är bäst. Fast sen räcker det. Den här morgonkylan och kvällsmörkret är lagom. Sen i november blir det lite överdrivet mörkt och kallt.

Jag har hittat en genväg till bussen. Hittade den häromdagen. Är det inte väldigt tillfredsställande när man hittat en genväg? Jag sparar säkert två minuter.

Börjar bli lite snurrig på jobbet. Kan ju meddela att jag jobbar i 5 olika klasser varje vecka. I 4 olika ämnen, plus all verksamhet man genomför i förskoleklass som jag inte vet hur jag ska kategorisera i ämnen.

Nu kommer bussen. Får se om jag kan fortsätta skriva utan att kräkas. Har blivit åksjuk igen.

Hej hopp. Nu ska jag och min onda rygg jobba i 4 klasser idag. Puss.
Uhm... Jag vet. Skulle skrivit mer, men nu kan jag ju berätta att jag somnat varenda kväll jag kommit hem efter jobbet och inte orkat slå på datorn. Men nu ska ni få höra - smart som jag är kom jag på att det kanske finns blogger att ladda ner till iphone. Och sedär, nerladdat! Kan lova att det kommer fler inlägg nu.

I övrigt är jag trött, stressad och gravid. Magen växer. Coolio!
Tänkte mest berätta om att jag numera kommer blogga från mobilen. Hörs imorgon.

fredag 9 september 2011

Tror att febern har gett upp. Bihålorna pekar fortfarande finger åt mig och ömmar. Men vad spelar det för roll egentligen när jag känner mitt barn sparka i magen?! Allt spelar så lite roll när jag känner bebis böka och buffa därinne. Att jag är helt bakom flötet när det kommer till matematiken jag skriver om just nu är så totalt oväsentligt när jag får livstecken från lilla bebis därinne. Mamma fick känna en spark igår. Det syntes på henne att hon blev rörd och att det var något hon kommer minnas alltid. Eller i alla fall tills hon blir gammal och snurrig. Fast kanske även då. Det kan tyckas att graviditet är allt jag pratar om och tänker på. Och det kanske stämmer. Men hur kan jag låta bli? Varje rörelse, varje utveckling och varje hjärtslag är så häftigt. Kom ut nu. Eller gör inte det, du är ju inte färdig. Men vi längtar så. 

torsdag 8 september 2011

Som en apa. Jag är förkyld som en apa. Och för första gången i mitt liv har jag fått känna av hur det är att ha ont i bihålorna. "%¤%#&"/"")¤/¤&&¤%¤%¤&&!!!" Byt ut det till valfri svordomsramsa. Bihålorna hos gravida är tydligen extremt känsliga vid förkylning. Kul! Jag får för mig att det blir bättre när jag masserar kinderna och pannan. Som att jag masserar bort snoret som sitter fast. Jag är knäpp. Jag vet. 

Ska jobba heltid i höst och samtidigt studera 50% på distans. Med andra ord stressa ihjäl mig. Är hemma och snorar mig i dagarna, vilket i och för sig ger mer tid till att skriva min hemuppgift tills imorgon. Men jag har glömt av hur man pluggar. På bara ett halvår har jag tappat stinget. Jag brukade ju kunna skriva ihop ett "paper" i ett nafs. Nu är jag helt borta. Efterkommen. Typ. 
Det är roligare att se på Gilmore Girls. Men idag har jag förbjudit mig själv att se ett enda avsnitt. I alla fall inte förrän jag har skrivit minst halva uppgiften. Har jag glömt säga att jag studerar matematik?! Jag... matematik... Kanske det som är problemet.

Samtidigt sitter jag och oroar mig över bebis. Varför oroar man sig hela tiden? Dagens orosmoment är att jag inte gått upp ett gram i vikt sedan inskrivningen hos barnmorskan. Jag har gått ner. Mellan 2-4 kg beroende på våg. Borde jag inte skjuta iväg i vikt och bli kanontjock? Annars går allt bra. Har inte jätteont i ryggen nu, men det kanske är för att jag är hemma och sjukar mig i soffan. Det sparkas och buffar i magen nästan hela tiden. Och det får mig att brista ut i spontanskratt ibland, och folk tror att jag är galen. Med all rätt.

Jag ska fortsätta med studierna nu. Ett tag. 
Magnus, om du läser det här: Tack för att du är så bra. 


Dagens tidsfördriv och dagens putmage