Lånade listan av Hanna Feurst

Vad gjorde du igår? Jobbade, åt färska räkor och somnade alldeles för tidigt i soffan.

Har du ett eget rum? Nej, jag delar lägenhetens alla rum med min kära sambo.

Vad ser du om du tittar bakom dig? Röda, stora soffkuddar och en vit vägg. Sitter i vardagsrummet hemma.
Vill du dö? Ja, jo, det är klart. Men inte på länge.
Gillar du att teckna? Nej. Det är för att jag tycker att jag är så dålig. Det enda jag kan teckna med självförtroende är g-klavar och fjärilar. På fritids får man dock teckna en hel del. Varpå eleverna skrattar.
Tittat på melodifestivalen? Ja. Brukar sitta varje lördag och titta på festivalen samtidigt som jag sms:ar med pappa om varje bidrag, gissar vilka som går vidare och om mellanakterna. Ett sätt att umgås med sin pappa.
Gillar du mat? Lite för mycket.
Hur lång är du? 161 centimeter.
Hur mycket väger du? Ärligt talat vet jag faktiskt inte. Mer än 50 och mindre än 100. Så kan man hårdra det.
Vad är ditt smeknamn? Fia, Soffan, Sosso, korven (nytt smeknamn av en elev idag, tack).

Vilken klass går du i? Har slutat gå i skolan, äntligen.
Den starkaste du vet? Antagligen min mamma.
Vad är det snyggaste på dig? Kroppsdel eller? Skulle väl säga mina fötter, haha. Eller ögonen. Men om frågan syftar på något klädesplagg som passar på mig skulle jag nog svara - kjol.
Har du på dig för kläder nu? Kjol, tröja, strumpbyxor och knästrumpor.
Har du ett landställe? Nej.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Ja. Att bli kär vid första ögonkastet är väl lite att ta i. Men känslor, absolut. Och känslor är ju en typ av kärlek. Alltså, ja, jag tror på kärlek vid första ögonkastet.
Är du kär? Hell yes.

Ibland undrar jag över det här med att skriva så att alla kan läsa. Vad är det som driver en (mig) till att skriva offentligt? Varför vill jag att folk ska läsa? Eller spelar det särskilt stor roll? Kanske är det själva skrivandet i sig som spelar roll... för mig. Ofta när jag åker spårvagn distraheras jag bort från det jag håller på med för att börja tänka. Funderar på djupa och ytliga ting jag tänker att jag vill skriva om. Om politik, om känslor, om erfarenheter och minnen. Svävar i väg i många minuter, uppfattar mina tankar som smarta och är helt bestämd om att jag skall skriva om detta så fort jag hittar tillfälle. För att glömmas bort. Skall nog bära med mig en liten röd anteckningsbok i väskan. Det är dumt att glömma bort "smarta" tankar, bra idéer. I söndags åkte jag Tenhultsbussen in mot stan och började tänka på ärr. Själsliga och kroppsliga ärr. Skillnader och likheter. Jag tänkte att det skulle bli ett långt och tänkvärt inlägg här. Men alla formuleringar och ord är ganska försvunna nu. Synd. Huvudpoängen var väl det att skillnaden mellan själsliga och kroppsliga ärr är den att man kan återuppleva smärtan som ligger bakom själsliga ärr på ett sätt man inte kan med kroppsliga. Själsliga ärr har samma molande magvärk när man minns tillbaka på händelsen. Däremot kan jag aldrig återuppleva smärtan bakom ärret på ankeln jag fick när jag ramlade av skateboarden. Hoppas du/ni/jag hänger med på mitt resonemang. Jag kom inte betydligt längre i tankarna på bussen heller, jag blev åksjuk och fick lägga all energi på att inte kräkas. 

I övrigt är jag glad över Hjalmar Branting-bysten jag och M fick av mamma. Den stod i gammelfarmors bokhylla och tros ha varit hennes fars. Det vill säga uppåt 90 år gammal byst. Fin är den! Han. Branting alltså. 

Är våren på gång nu kanske? 

Bäst på länge...

Idag är det vår i luften. Himlen är blå. Väldigt blå. Det är mycket på gång jag hoppas på. Jag har inte skrivit på många dagar. Veckor. Jag tappade bort det. Jag började jobba heltid. Det har tagit på krafterna. Somnat runt niotiden i flera veckor nu. Tror det kan bero på mörkret också. Jag erkänner att jag nog blir lite nere av mörkret. Jag behöver ljuset. Ljuset är på väg nu. Alltså, är jag på väg nu. Jag älskar mitt jobb. Jag älskar tillvaron. Tillvaron kommer bli ännu bättre i vår. Det går nästan inte bli bättre. Har upptäckt ny musik, ny för mig. Har upptäckt helg. Har tatuerat mig för mamma och pappa. För kärlekens skull. Allt gör jag för kärlekens skull. Allt och ingenting är som vanligt. Grannen mittemot sitter fortfarande vid datorn, men året 2011 blir spännande och annorlunda. Jag studerar inte längre. Som ett exempel. Jag har bara ett jobb. Som ett annat exempel. Har bestämt mig att inte tillåta hjärnspökena styra mig längre. Ska lära mig att försöka varva ner tankeverksamheten. Sluta oroa mig. Mäktiga blå himlen nu på min lediga söndag ger mig hopp. Det känns som att det går. Jag ska använda min cykel mer. När isen är borta. Jag ska byta gym från det här i krokarna. Jag vågar inte gå dit. Känner ingen där. Känner inte den miljön. Tror det får bli ett gym nära jobbet. Ska börja engagera mig politiskt. Vill skriva mer. Läsa fler böcker. Åka till stadsdelar jag inte känner. Våga pröva nya vinsorter. Jag är kär.