Idag är det vår i luften. Himlen är blå. Väldigt blå. Det är mycket på gång jag hoppas på. Jag har inte skrivit på många dagar. Veckor. Jag tappade bort det. Jag började jobba heltid. Det har tagit på krafterna. Somnat runt niotiden i flera veckor nu. Tror det kan bero på mörkret också. Jag erkänner att jag nog blir lite nere av mörkret. Jag behöver ljuset. Ljuset är på väg nu. Alltså, är jag på väg nu. Jag älskar mitt jobb. Jag älskar tillvaron. Tillvaron kommer bli ännu bättre i vår. Det går nästan inte bli bättre. Har upptäckt ny musik, ny för mig. Har upptäckt helg. Har tatuerat mig för mamma och pappa. För kärlekens skull. Allt gör jag för kärlekens skull. Allt och ingenting är som vanligt. Grannen mittemot sitter fortfarande vid datorn, men året 2011 blir spännande och annorlunda. Jag studerar inte längre. Som ett exempel. Jag har bara ett jobb. Som ett annat exempel. Har bestämt mig att inte tillåta hjärnspökena styra mig längre. Ska lära mig att försöka varva ner tankeverksamheten. Sluta oroa mig. Mäktiga blå himlen nu på min lediga söndag ger mig hopp. Det känns som att det går. Jag ska använda min cykel mer. När isen är borta. Jag ska byta gym från det här i krokarna. Jag vågar inte gå dit. Känner ingen där. Känner inte den miljön. Tror det får bli ett gym nära jobbet. Ska börja engagera mig politiskt. Vill skriva mer. Läsa fler böcker. Åka till stadsdelar jag inte känner. Våga pröva nya vinsorter. Jag är kär.