Skrev den 15 april att jag skulle skriva av mig "imorgon", det blev 10 dagar senare. Livet bara rullar på. Dagarna försvinner. Men nu ska jag skriva av mig. Skall passa på medan Stella ligger i vagnen bredvid mig och sover. Dagarna är olika. Vissa dagar flyter på hur lätt som helst, medan vissa dagar är otroligt tuffa. Stella har sen hon var tre veckor haft problem med magen. Det var många skriktimmar och en strulig mage som har gått upp och ner sedan dess. Magen är rätt okej nu, men emellanåt krånglar den och det svider i mig att se min dotter ha så ont. Stella är så go. Det är oftast inte hon och hennes behov som gör att vissa dagar är jobbiga. Det är jag. Jag har lätt att känna dåligt samvete för att inte hinna göra allt, samtidigt som jag inte orkar, hinner eller förmår. Jag känner mig duktig när jag hunnit med att diska, städa, tvätta, baka och handla. Men ibland orkar jag verkligen inte. Och Magnus är så bra, han jobbar heltid och hjälper till så mycket han förmår när han kommer hem. Han är suverän. Det är jag och mitt huvud som ibland får för sig att jag är rastlös samtidigt som kroppen säger att den är trött. Och kroppen protesterar rätt ofta. Jag började träna kanske lite för hårt och lite för tidigt vilket resulterade i två ömmande knän. Jag kryper runt som en galning på golvet och leker med Stella, som har resulterat i att smärtan från foglossningen i ryggen känns av. Jag har blivit förkyld och jag slarvar lite med mat och mattider vilket gör att jag mår illa om dagarna då jag inte dricker tillräckligt med vatten, eller äter tillräckligt bra mat. Nu låter det väldigt negativt och så känns det ibland. Jag har väldigt lätt att fokusera på det negativa istället för det bra. Men när jag stannar upp och inser hur tur och bra jag har det känns allt bättre. Jag får jobba på att se saker positivt och inse att förkylningen går över. Stressen över vardagen går över. Jag har bara varit mamma i lite mer än 3 månader. Jag är så glad över min familj som inte är så liten längre. Vi är fyra stycken. Jag är glad att Edith kommer till oss varannan vecka och över att hon älskar sin lillasyster så mycket. Jag är glad att Magnus är en så bra pappa och make som förstår att jag behöver min egentid genom att avlasta mig så fort han kommer hem från jobbet. Jag är glad över min mamma och pappa som inte bara är bra föräldrar till mig utan även helt fantastiska morföräldrar till Stella och hur de tar sig an Edith som deras eget barnbarn. Tack.

Idag slutar Magnus tidigt. Det blir nästan en hel dag tillsammans. Det är dyrbar tid. Vi ska laga mat, mysa och fixa hemmet. Vi får hjälpas åt. Det gör vi också. Väldigt bra tycker jag. Jag ska baka en omgång bröd. Kanske promenera bort till Libanesiska bageriet och se om de har någon försäljning där. Jag älskar libabröd och har hört att de även säljer piroger där.

Förövrigt längtar jag efter värmen. Då kan jag ta med mig en bok och en termos kaffe och sitta ute i flera timmar medan Stella sover i vagnen. Nu är det för kallt att sätta sig på en bänk med en bok. Alldeles för kall blåst. Jag ser fram emot att uppleva första våren och sommaren i Utby. Det är så vackert här. Det finns många lekplatser och gröna platser. Förra sommaren var jag dels hemma väldigt lite, och när jag väl var hemma låg jag och sov eller mådde illa som gravid. Därför ser jag denna sommar som den första här. Vissa vårtecken får jag dock genom att bara kolla ut genom köksfönstret nu. Ett par i pensionärsåldern promenerar hand i hand i tunna uppknäppta jackor, förskolebarnen plockar vitsippor i sina gula västar i skogsbrynet och det är två stycken som klättrar i berget. Folk klättrar bara när det är bra väder. Ganska fridfullt att se allt detta genom att bara kolla upp från datorn.

Nu ska jag nog läsa lite bloggar, webbtidningar och forum medan Stella sover och jag för en gångs skull har uppe datorn.

Puss.