Jag har kommit på en sak. Mitt humör blir sämre med dagen. Vaknar, går till jobbet och är på gott humör, slutar tidigt och fortfarande nöjd med livet, men sedan händer det... ju längre dagen går, ju ondare jag får - desto surare blir jag. Stackars min make. Han träffar ju mest mig på kvällen, då jag är som ett monster.
MEN idag bestämde vi att ta en lunch på "vår" nepalesiska restaurang. Och han blev nog chockad över att jag kan vara så glad. Eftersom att han inte har sett mig så fridfull på länge. Vi får boka in fler dejter dagtid då jag fortfarande är pigg och harmonisk. Det var mysigt att mötas upp på stan och promenera hand i hand till lunchstället. Vi åt gott, drack kaffe och gick lite i affärer innan jag åkte hem och han åkte för att fika med vän. Så nu när han kommer hem i eftermiddag och jag kanske råkat halka ner lite i humöret kan han bara tänka tillbaka på lunchen och intala sig att: "min fru kan vara glad och snäll".... he he.
Det är svårt att hålla humöret uppe när man har ont Ö V E R A L L T ! Fast så stannar jag upp och inser att om cirka 11 veckor är hon hos oss i fysisk person. En liten tös att pussa och lukta på. Mmmm...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar